Under denna rubrik är tanken att presentera de bolonkor som på ett särskilt sätt utmärkt sig genom att ha tävlat på olika vis. Här följer därför en presentation med bild och text (i de fall som ägarna velat medverka) av bolonkor som 2023 tävlat i agility, lydnad, freestyle, nosework, rallylydnad och utställning.
Varför denna presentation? Dels vill SRTBK uppmuntra dem som aktiverat sig med sina bolonkor, och dels tänker vi att man som hågad valpköpare ibland vill läsa så mycket som man kan om den ras man är intresserad av. Och vad kan då vara bättre än att få en liten inblick i hur en livs levande bolonka uppfattas av sina ägare? Inget fel med rasbeskrivningar, men ofta är de ganska allmänt hållna och ofta får man till detta även se en för utställning uppställd hund.
Detta ger egentligen inte jättemycket information om hur hundarna verkligen är. Dels färgas ofta rasbeskrivningar av en del klyschor som exempelvis “lättlärd och intelligent” och dels kan det ibland också vara lite romantiserat. På det här viset, genom att läsa om de stora personligheter som dessa små hundar är, hoppas vi att man som potentiell valpköpare kan få en lite bättre uppfattning, om vad det är som man kan få hem, om man bestämmer sig för att köpa en bolonka.
Ägarna till respektive hundar/årets bolonkor fick därför för några månader sedan förfrågan om de ville presentera sina juveler på ett lite mer personligt vis. Vi är så glada och tacksamma till allihop för deras medverkan här, samtliga ägare har skickat in bild, och några har även ordnat med text. Tack för att ni vill dela med er!
Brina kom till oss som 9 veckors valp. Det första vi märkte var att hon redan var rumsren. Jag hade haft arbetshundar innan och hade kvar en äldre perro så jag tänkte att något tex rally, kanske en bolonka kan i första klassen åtminstone. Så vid 5 månaders ålder började hon en liten nosework kurs och jag märkte då att hon hävdade sig bra bland de andra vuxna deltagarna. Redan hade vi märkt att hon var precis som rasbeskrivningen säger: Man behövde bara visa en gång vad man ville och ville alltid vara till lags. Hon kunde vara lös överallt o följde oss trots störningar. Den lättaste valp vi haft. Hon uppfostrade sig själv. Vid 8 månader gick hon en rallykurs och vann avslutningstävlingen. Helgen efter när hon var 10 månader tävlade vi officiellt för det hade fröken sagt att alla på kursen skulle göra. Hon fick uppflyttningspoäng på ena banan och jag diskade oss på nästa genom att gå fel. Eftersom hon älskar att gå kurs o tävla fortsatte vi i olika grenar.
Hennes personlighet har hela tiden varit lugn men en enorm fartknapp när det tävlas eller rejsas. Hon vill alltid göra rätt och blir ledsen vid tillsägelser om hon någon gång gör något hon inte borde. Hon älskar all aktivitet och alla människor. Tidigare i livet älskade hon alla hundar men där är hon inte längre lika begeistrad i alla. Hon älskar att vara med hela flocken gillar inte ensamhet men står ut. Alltid tyst och foglig lätt att ha med överallt. Sitter tyst i bur eller uppbunden. Låter veterinärer göra vad de vill. Sitter helst i allas knän. Det är favoritplatsen både hemma o borta gärna med huvudet på bordet.
Brina gillar ALLA hundsporter, alltid lycklig att få göra något, jag har ännu inte hittat något hon inte vill. Kanske är rallylydnad det hon är bäst i men det beror kanske mest på att jag kan det bäst. Viltspår var ju vissa svårigheter som löstes genom att hon fick ha overall. Även agility är hon duktig på o snabb men där tar mattes rygg stopp. I alla grenar lär hon sig otroligt snabbt och det finns ingen gren där det varit svårt att lära henne något. Skott är inte hennes favorit då hon blev skrämd av militärens grova vapen som valp på en brukshundsklubb som hade militärens övningsfält intill.
Så mycket egenheter har hon inte. Hon rullar sig över tuggben och juckar gärna på kuddar o leksaker (är numera kastrerad). Hon får tokrace men inte lika ofta längre.
Det är i princip jag som tävlar o tränar henne utom i viltspår där ryggen bråkar så det gör Krister, de har godkänt apell-spår .
Favoritgodiset är rent kött (människomat).
Nu när hon är äldre tränar vi inte så ofta. Rally tränar vi under vintern i ridhus varannan vecka nu på sommaren kanske lite oftare. Annars tränar vi det vi ska tävla i, snart är det nosework så då gör vi det, ett litet sök de flesta dagarna. Rally kanske vi tränar nya svårare moment några gånger i trädgården innan en tävling. Går vi en ny kurs som nu senast i freestyle tränar vi mer under kursens gång. Naturligtvis tränade vi mer när hon var yngre och inte kunde momenten lika säkert.
Jag tror att vi hela Brinas liv kommer att fortsätta tävla i några grenar för att hon älskar det så och då blir det av att träna lite. Nu när hon har en lillebror som tar mycket tid och går kurser är det viktigt för henne att vara i centrum som hon blir på tävling. Vi gör också alltid något roligt varje gång fikar på plats och /eller åker iväg någonstans och fikar o promenerar så att varje tävlingsdag blir en kul upplevelse.
Trulsa flyttade in till oss hösten 2019 då hade jag även 2 st schapendoes Debbie och Hollie som snabbt blev hennes bästisar.
Trulsa är en hund som alltid finns nära och tar chansen så fort det går att sitta i knä och väljer gärna mormor och barn. Hennes svans den går alltid, brukar ibland undra om hon inte får träningsvärk? Hon är också väldigt tydlig och tala om vad hon vill, hungrig eller sugen på godis skäller man och hoppar jämfota med alla fyra tassar med en snurr. Favoritplatsen är nog ändå när husse går och lägger sej och att då få ligga i hans armhåla/arm och bli klappad. Slutar husse att klappa småpratar hon och om det inte hjälper så blir det skall så han fortsätter! Ofta ligger hon även i sin öppna bur, som står på mitt nattduksbord nära mej, och där finns även trapp så det är lätt att komma upp.
Redan som valp blev det många turer i skogen (bärsele) och andra äventyr med sina nya kompisar. Hon är väldigt följsam har nästan aldrig koppel utan går i min hälsena 😊
Eftersom dom stora hundarna älskade Nose Work blev det en tidig debut för Trulsa. Det var på så sätt vi började med Nose Work för att jag började med mina andra hundar och de fick prova det flesta hundsporterna men fastnade för Nose Work, så idag är jag både instruktör och domare
Om jag märkte om hon var en arbetande/aktiv hund??? Nja hon kan också välja att ligga på sofflocket hela dagen men hör hon att jag öppnar kylen och tar fram Nose Work dofterna är hon redo men tycker det är så härligt att bägge sidorna finns. Det är bara jag som håller på med hundarna, har fått med min man en gång på NW tävling men då var han parkeringsvakt hahahah.
Vi tränar när andan faller på och får en stund över och ibland med andra hundkompisar, det är också en fördel med NW är så enkelt att träna.
Favoritgodis är när jag kokar kycklinghjärtan men hon är inte så kräsen, äter det mesta i godisväg men mat kan hon vara lite kinkig med.
Kan också säga att Nikki (Becciebus Zinick Le Noir Solitaire) min andra bolonka också gillar NW. När jag tränar den ena står den andra bakom kompostgaller och skriker!
Chilli blir 6 år i sommar och vi började träna agility när han var knappt 2 år.
Till vardags är han på Alets hundagis i Halmstad där han stortrivs.
Chilli är min första hund. Efter att ha varit på besök hos min kusin i Stockholm, som vid den tidpunkten hade tre bolonkavalpar, blev jag förälskad i den lilla bruna valpen som fick följa med hem till Halmstad.
Det märktes redan som valp att Chilli är ett stort energiknippe som älskar att springa runt det snabbaste han kan i stora cirklar och att springa efter kastade bollar och pinnar på stranden är en favoritsysselsättning som han aldrig tröttnar på.
Att busa och ha dragkamp är också något Chilli skarpt gillar. Han har lätt för att lära in olika kommando om han belönas.
Första åren gick vi på olika aktivitets kurser som vardagslydnad, rallylydnad och nosework . Det var trevliga kurser men Chilli tappade lätt fokus och tyckte det var roligare att lukta på gräsmattan eller att kolla in kolla in andra hundar. Efter han kastrerades blev medverkan till det bättre.
Att det sen kom att bli Agility var mer av en slump. Pia Gjällby ordande ett mycket uppskattat Bolonkakalas i Halland 2019 på Munkagårdsgymnasiet där deltagare fick möjlighet att bla testa agility. Redan då vid ett års ålder utmärkte sig Chilli genom att springa igenom tunnlarna direkt och hoppa över hinder. Det märktes tidigt att Chilli älskar fart och att agility är det han vill hålla på med.
Härefter har jag och Chilli gått flera Agilitykurser utomhus på brukshundsklubben i Skedala och inomhus på Hundaktivitetscenter i Genevad. Det är duktiga och inspirerande instruktörer som håller i kurserna. Ofta återkommer samma deltagare på fortsättningskurserna så det är alltid några man känner och kul att träffas. Vi började ganska tidigt med blåbärstävlingar för nybörjare och det gick riktig bra med flera vinster.
Chilli är väldigt snabb och kommer lätt upp i hastigheter över 5 m/s. Han är i snabbaste laget för mig och för att klara av hans tempo blev jag duktig på att göra bakombyten. Tyvärr skadade jag mitt knä för 1 ½ år sedan och befarade att vi skulle tvingas lägga ner agilityn.
Jag återupptog då nosework för byta aktivitet men märke hur besviken Chilli blev när vi passerade agilitybanan, han ville ut och springa på banan. Jag förhörde mig då med Halmstad Hundungdom om de kände till någon som ville träna agility med Chilli. Redan efter ett par dagar fick vi napp. Maja Grave, då 12 år, som inte har någon egen hund anmälde sitt intresse. De har nu tränat tillsammans i lite mer än ett år och blivit jätteduktiga ihop. Vid dagens datum har de tagit tre pinnar i agility hoppklass 1 och hoppas på att få två pinnar till kommande tävlingar för att få ett agilitydiplom.
Maja har lätt att lära in nya banor och är en snabb löpare. De planerar även inom kort att tävla i Ag 1 klass. Jag är med vid alla träningar och kör Maja och Chilli till tävlingar. Vi brukar träna två ggr i veckan mestadels i inomhushall i Genevad som ligger nära Majas hem. Vi tränar både enskilt, i grupp och ibland privatlektioner. Vi brukar tävla 1-2 ggr i månaden främst i Halland eller norra Skåne.
Att Chilli älskar agillity kan man inte ta miste på. Nämner jag ordet agility springer han till dörren och börjar snurra runt av glädje. I bilen känner han av att vi kör till träningen och reser sig upp i transportburen när vi närmar oss och börjar yla av förväntan. Sen en annan egenhet, han skäller av glädje när han kör sina lopp.
Dragkamp leksak använder vi som belöning vid träningar och när vi kör balanshinder brukar vi använda hundgodis som träningsverktyg.
Vi tränar också på passivitet och att ta det lugnt för det gäller att skapa en balanserad stressnivå. Chilli ska kunna sitta stilla inför start även klara av den sociala miljön med mycket folk och höga ljud i samband med tävlingar. Chilli är ganska värmekänslig så jag klipper ner honom ganska kort till sommaren och undviker träna ute varma och fuktiga daga. Viktigt med många pauser och att de dricker vatten. På många håll finns träningshallar inomhus vilket gör det möjligt att träna året runt oberoende av väderlek.
Funderar ni på att testa agility-tveka inte!
Har du en hund som tycker om att springa snabbt och är intresserad av belöningar är det stor sannolikhet att din hund kommer att älska agility.
Har förstått att det blivit mycket populärt att träna agility på senare år och att kurserna snabbt fulltecknas. Var ute i god tid med anmälan.
Wictorys Two-Step och som kallas Bill till vardags bor i Segeltorp hos sin ägare tillika uppfödare Inger, tillsammans med en liten flock av bolonkor och en cairnterrier. Eftersom hans matte har mycket att göra med valpar och annat, fick Bolonkabladets redaktion förtroendet att göra Bills presentation.
Bill är en jättesnäll kille, en riktig mjukiskille, som gärna lägger sig på rygg för att bli kliad på magen och få full uppmärksamhet av dem som kommer och hälsar på. Får han inte den uppmärksamhet som han tycker att han förtjänar och behöver, så krafsar han lite försynt på gästerna tills de fattar vinken. Det slutar oftast med att han blir omklappad och får komma upp i knäet. Han äter allt med god aptit och har hitintills aldrig i hela sitt drygt två-åriga liv ratat någon form av godis. Man skulle faktiskt kunna säga att han är väldigt lätt att komma överens med. Rena svärmorsdrömmen!
Trots att han är en riktigt velourkille är han inte mesig. Han kan förstås skälla men inte för att bråka utan mer för att visa att han finns och att man bör uppmärksamma honom. Att gå omkring med tofs och rosett gillar han inte, utan föredrar en lite manligare look med lång lugg. Så fort han kan och hinner försöker han få av sig allt sådant där krafs som hans matte får för sig att sätta upp luggen med. (De har lite olika uppfattningar om hur en bolonkakille ska vara “stajlad”.) Varför ska han behöva ha tofs?! Han ser ändå ju!
Bills föredöme och stora idol är en cairnterrier som heter Emil, som han är väldigt impad av. När de träffas på utställningar kollar Bill alltid in Emil, för att lära sig allt han gör! Bästa kompisen heter Mick (The Black Labrador) och är filmstjärna. Det tycker Bill är häftigt, Bill meddelar Bolonkabladets utsända att även han gärna skulle vilja vara med i en film. Han är säker på att han är minst lika duktig som sin mamma (länk till youtubeklippet: “Finding Feya”) som fick vara med i näst sista filmen som gjordes!
Wictorys Quickstep - eller som hon kallas till vardags: Steppi - bor i Segeltorp hos sin ägare och uppfödare Inger, tillsammans med en liten flock av bolonkor (bl. a. kullbrorsan Wictorys Two-step som presenterades ovan) och en cairnterrier. Eftersom Steppis matte har mycket att göra med valpar och annat just nu, fick Bolonkabladets redaktion förtroendet att göra även Steppis presentation.
Steppi är väldigt snäll och passar bra in i bilden som den klassiska skötsamma mönstereleven. Hon är cool, hon klarar sig själv, håller ordning på tofsen och är en riktig A-elev. Och som alla a-elever är hon flexibel och nöjd, hänger med helt enkelt. Hon tar den plats som blir över och ser till att det blir bra.
Hon går (nästan) alltid fint i kopplet (till skillnad från vissa kullsystrar, inga namn nämnda) och sköter sig oklanderligt nästan jämnt. Hon är ganska eftertänksam och rusar inte iväg hur som helst, utan tänker igenom situationen noga innan hon beslutar sig för hur hon ska agera och reagera. Hon äter allt med glädje och godis säger hon inte nej tack till.
Hennes idol är storasyster Sanna! Sanna är fantastisk enligt Steppi. Om Sanna säger något, så måste det ju vara sant! Bästa kompisen är cairnterriern Bella. Hon är rolig och påhittig. När Bella är hemma och hälsar på så händer saker och det är ganska kul att stå bredvid och titta. Och om någon då får skäll efteråt så blir det ju Bella, inte Steppi. Jätteskönt
Lille Bamseman är från vår allra första, och för den delen, hittills enda valpkull i kennel Bella Bolonka. Bamse var den största valpen i kullen när han föddes. Bred över ryggen och med korta små ben, såg han mest ut som en mullvad där han låg i valplådan. Han gav sig tidigt tillkänna med små pip när han ville ha uppmärksamhet. Pratandet och hans förmåga att kommunicera har han fortsatt med. Bamse är en sann familjemedlem och han tycker att ALLT är roligt.
Han är påhittig i det oändliga och förgyller varje promenad med parkour och spänstiga 16 övningar av alla de slag. Väl hemma igen ligger han gärna länge i knät. Bamse-tättintill har blivit hans smeknamn. Även Bamse har, liksom sin mor, visat sig vara en god representant för rasen på utställning. Lyckligare hund i utställningsringen får man leta efter, och han har kammat hem massor med rosetter samt ett flertal championat och vinnartitlar. Bamse är en frisk och sund liten kille på sju år och han har genomgått de hälsoundersökningar som rasklubben rekommenderar.
Wictorys Zantropica a.k.a. Rosie, bor i Segeltorp och är närmsta granne med Bill, Steppi och resten av gänget på Wictorys kennel. Rosies egen familj består av två kaniner, matte, husse, människobarn och ibland även ett människobarnbarn, så hon har en stor familj. Eftersom hon tycker att hon har fullt upp med att hålla reda på alla dessa och dessutom även måste hålla koll på vad Wictorys klan gör på andra sidan staketet, så ville även hon få hjälp med presentationen av Bolonkabladets redaktion. Självklart ställer vi upp!
Rosie är världens snällaste lilla bolonka. Hon älskar sin matte och hennes matte älskar henne. Hon är därtill följsam, lätt att ha att göra med, lättlärd, smart och hon kommunicerar med sin matte. När hon vill något stirrar hon på sin matte och fnyser tills hon fått uppmärksamhet, sedan tittar hon på det hon vill ha eller exempelvis går till dörren och fortsätter att titta tills matte begriper. Hon har en egen inbyggd klocka och en del alldeles egna idéer. Exempelvis så delar inte så gärna med sig av sina gosedjur. Inte så att hon morrar och vaktar, men om någon annan exempelvis människobarnbarnet lånar gosedjuret, passar Rosie på att sno tillbaka det så fort det går. Vid sådana tillfällen samlar hon sedan ihop sina leksaker i korgen och lägger sig på dem, så att de inte syns. Rosie gillar verkligen sina leksaker, det skulle aldrig falla henne in att bita sönder något (som en viss annan bolonkakompis i grannskapet ofta gör)! Hon är även lite kräsen och ratar torrfoder, det är minsann inte vilken mat som helst som duger åt en liten prinsessa. Hennes bästa kompisar är Sanna och Steppi på Wictorys.
Ragnar kommer från en uppfödare som heter Karin Doringer och hans kennelnamn är Callunavias Supergeroy Mamy.
Ragnar föddes den 3/10- 2020. Han var en liten plutt när han föddes, han vägde bara 67 gram och var alldeles mörkbrun. Idag har han vuxit och blivit en stor och helt fantastisk kille på 3,5 år.
Vi har hunnit med många roliga saker tillsammans men mest har han fått hänga med på utställningar där han gillar att gå i ringen och särskilt få lite godis och göra några trix medan man väntar på att andra hundar ska bli bedömda.
Ragnar är en väldigt lätt hund att ha med sig på olika arrangemang. Han är inte snål med sina pussar så stoppar man fram ansiktet lite för nära så kan man få sig en liten puss.
Ragnar har lite egenheter som säkert många hundar har. När han vill bli buren står han och hoppar som en studsboll och han hoppar högt. Han ligger gärna i soffan på kvällarna och myser med oss andra så han är en riktig myshund.
Ragnar har hunnit med att bli både Svensk och Dansk champion och det är vi så klart väldigt glada över, och så kom han på en 7:e plats som årets Bolonka. Vi har många fina minnen från utställningar tillsammans.
Han har också gjort BPH med fina resultat.
Han har ett fantastiskt temperament och han är inte sen på att hitta på roliga saker.
Vi kommer att äntra ringarna runt om i landet även detta året men då också med hans små syskon och även Ragnars pappa Enzo ska ställas i sommar då han fyller 8 år i maj och tävlar som veteran.
Ha en fin sommar önskar vi på Angelus Fidelis Kennel och hoppas vi ses!
I stamtavlan är mitt namn Vladisvet Favorit och jag föddes den 20 mars 2021.
Matte kallar mig herr Bailey, och i augusti 2021 kom jag efter 4 dagars resa hela vägen från Perm i Ryssland till min nya matte som jag mötte med viftande svans och massor med pussar.
Min matte, Nadja påstår att jag har massor med energi, att jag är tuff och modig. Men även den mest kärleksfulla.
Hon har släpat med mig på utställning från att jag var 8 månader. Den första gången var ett iskallt ridhus där vi tillsammans sprang omkring för hon påstod att jag hade på tok för mycket energi. Jag älskar ju att springa och utforska. Att resa har ju aldrig varit ett problem, då jag började med det tidigt i livet. Matte har tagit med mig till flera länder efter min första långa resa från Ryssland. Jag har titlarna Svensk och Lettisk Utställningschampion samt Dutch Winner och genomfört BPH.
Jag älskar min matte och att vi spenderar dygnets alla timmar tillsammans. Jag och mina kompisar Snickers och Kava hänger med till mattes jobb varje dag där vi kan både skälla på och kela med hennes kunder.
Jag älskar att yla med till bra musik eller när mattes Mobil ringer för länge.
Voff voff
/Herr Bailey
Copyright 2024 ©SRTBK | Svenska Russkaya Tsvetnaya Bolonkaklubben |
